Inre ro

En söndag morgon ; hör tystnad ,så belåtet för öronen. Blundar och ser tillfredställande mörker .Under skrivande stund hör jag fåglar från långt. Min mediterande anda lyckas nonchalera alla ljud medans min medvetande är medveten om de små väsen som inte stör mig utan på ett behagligt sätt avlägsnas åt sidan. Mina tankar dyker djupt inne i mitt inre för att lyckas frammana en behaglig och svalkande känsla som liknar den smakfullaste drink man avsmakar då det är varmt och kvavt.

Nu börjar fåglar höras närmre nu börjar mitt sinne vakna; nu upplever jag livets färggrannhet,nu börjar jag bli medveten om fåglar som passerar min åsyn. Kaffekopp är tum och kvar på fatet .Blickar vidate mot kaktus som blommar och minnen träder fram, min far är med i bilden,jag plockar kaktusen från det vilda och vill bebo den hemma hos mig ; mitt barndomshem. Kaktus överlever inte . En tillfredställande känsla uppfyller mig när jag tänker på den tid som har följt mig så långt som tills nu. Minnet om kaktusen från barndomen och kaktus som tillhör nuet. Kaktus överlever i mitt vuxna hem och fortsätter blomma för fullt.

Livet är den känsla du tillåter dig för stunden som sedan följer dig vägen igenom dit du skall…..